Av erfarenhet från mina tidigare besök för några år sen, visste jag hur folk kör i det här landet. Men mina senaste turkiska trafikupplevelser hade jag i baksätet på turistbussar som körde om i vänsterkurvor på bergsvägar. Då kunde jag åtminstone koncentrera mig på att be till högre makter. Nu satt jag själv på högersidan i vår bil med händerna på ratten, båda sidorutorna och backspeglarna helt täckta med vägsmuts och försökte manövrera vår landy tvärs över den fyrfiliga omarkerade motorvägen. Ibland med endast ett par centimeters marginal. Det var svårt att hinna med att göra rent speglar och rutor eftersom det snöade konstant och allting stänkte kors och tvärs. Man var tvungen att vara uppmärksam i alla riktningar, havererade bilar i högerfilen eller de som beslöt sig för att stanna utan förvarning. Vårt enda försvar i det här kaoset, förutom storleken på vår bil – tutan, har tyvärr slutat att fungera.
Efter att ha suttit ett tag i trafikstockning på motorvägen till Istanbul på grund av drivsnö var vi på väg mot stadens centrum. Om det hade funnits några skyltar som hade liknat ordet ”centrum” eller liknande hade det varit till stor hjälp. Istället fick vi nöja oss med diverse turkiska namn vilket inte direkt var till nån nytta. Eftersom vi inte hade skaffat någon karta över Istanbul lyckades vi till sist med GPS’ens hjälp att ta ut den rätta riktningen i denna djungel av intetsägande vägskyltar. Mitt råd till alla som vill ta körkort är att ta det här i Istanbul. Sen kan man köra överallt, även i Paris.
Trafik i Istanbul
Efter en kort lägesorientering och lite energi från ett kebabstånd hittade vi ganska snabbt ett hotel och parkering för vår bil. För er som känner för att komma förbi bor vi ungefär 2 minuters promenad från den Blå Moskéen i det trevliga Sultanamet-området på ett litet hotell. Här stannar vi tills vi har fått bilen kollad och redo för vidare resor. Medan vi fixar växellådan kommer vi naturligtvis att se oss omkring i ett minst sagt fascinerande Istanbul. Hur länge är dock svårt att säga…