Istanbul är en förtrollad stad där man kan spendera en hel livstid utan att känna sig uttråkad. Vi har nu varit här en knapp vecka och har hunnit få åtminstone en rejäl smakbit av staden. Kontrastrik är ordet som ständigt återkommer i våra huvuden. Fattigt och rikt, gammalt och nytt, vackert och fult, förtrollande och motbjudande. Fantastiska moskéer, avslappnande Hamams (turkiskt bad) och otaliga bazarer som erbjuder allt man kan önska sig men mest läderjackor och mattor. Lukterna, ljuden och de vänliga turkarna är intryck som har satt sig djupt i våra sinnen. Gata upp och gränd ner, bakom varje hörn väntar något nytt som man aldrig trodde att man skulle få se. När man väl har vant sig vid de minst sagt offensiva försäljarna är det en ren njutning att vandra runt i staden. Nedan följer några smakprov som talar för sig själv.
Innergården till den Blå Moskéen
Takkupolerna i den Blå Moskéen .
Turkarna lever också i ett slags informationssamhälle .
Lampor till salu i Grand Bazaar.
Vår verkstad levde utan problem upp till sitt rykte som turkiets LR-verkstad numero uno. När vi anlände på kl nio på morgonen blev vi först erbjudna frukostbullar med obligatoriskt chai (te), varpå 5 mekaniker i en rasande fart började plocka ner Sallys drivlina. Tretton timmar senare har vi fått en nyrenoverad och justerad huvudväxellåda och fördelningslåda, nya bussningar i bakvagnen, fixad oljetryckslampa, spänd rem till servostyrningen, full service med nya oljor och vätskor och flera andra småfel fixade. Vi var också betydligt fattigare men vetskapen om att Sally nu mådde bättre än någonsin och att vi troligtvis hade fått betala 3 ggr så mycket hemma i Sverige eller Tyskland gjorde oss ändå lättade.
Växellådan på väg ner.
Nesim passar på att skruva isär vår växellåda medan han tar en kopp te...
Vi spenderade hela dagen i garaget med Nesim och hans 4 mekaniker och det var fascinerande och lärorikt att se dem arbeta. Ingen av dem kunde ett ord engelska men vi kommunicerade med händer och fötter och hade enormt roligt. Blå moskéen i all ära men detta var absolut Istanbuls höjdpunkt. Den arbetsglädje och värme som de generöst delade med sig av kommer alltid vara ett av mina starkaste minnen från Turkiet.
Att göra rent växellådehus med bensin är det bästa Halil vet.
©2005 Google
