Vår första natt i Jordanien ”street campade” vi utanför en polisstation med väldigt vänliga poliser som bedyrade att Jordanien är ”too nice” och ”too safe”. Skönt.
Väl i Amman nästa dag började vi vår kamp för våra visum. Sudaneserna gav med sig enkelt och redan efter 4 timmar hade vi våra viktiga stämplar i passet. Saudierna, däremot vägrade blankt att ge oss något som helst visum trots rekommendationsbrev från våra ambassader. Besvikna beslöt vi oss därför att köra genom Egypten, ett billigt land – om man inte vill ta sig igenom med bil.
Världens bästa falafel finns att få i Al Mafraq, Jordanien. Så det så.
Efter 5 nätter i Amman körde vi ut ur stan, riktning Döda havet. Vi tog ett snabbt dopp i denna märkvärdiga sjö som inte bara är så salt att det knappt går att simma eftersom benen hela tiden flyter upp, utan som också råkar vara jordens lägsta punkt. Döda havets yta ligger 400 meter under normal havsyta och det märks på luften som är knökfull av syre.
Det är knappt så att man blir blöt.
Dana nationalpark - om man vill spatsera lite.
Dana village och Dana nationalpark kan vi också starkt rekommendera efter att ha spenderat 2 nätter i det mycket orginella Tower hotel. Där mötte vi också Geraldine och Etienne, ett franskt par som vi gav lift till Petra och som vi sedan erbjöd vårt gästrum ett par dagar. Det var mycket trevligt och jag tror att vi har sått ett ”overland”-frö i deras hjärtan.
Tro det eller ej. Detta var Danas internetcafé.
Etienne och Geraldine upptäcker glädjen i att laga mat på en bakdörr.
Alla som åker till Jordanien besöker Petra, så även vi. Petra är vackert och ett måste om man nu råkar vara i den här delen av världen. Hit kommer busslaster med japaner, amerikaner, fransmän etc. och personligen tycker jag att det mesta av upplevelsen går förlorad när man måste trängas med hundratals andra och hela tiden säga ”Nej tack!” till 5-åriga försäljare som försöker kränga pärlarmband gjorda i Kina. Som tur är har inte turistsäsongen börjat riktigt än, vilket gjorde det hela uthärdligt. Och Petra är fantastiskt, det kan man inte förneka. Om man ändå kunde få upptäcka det själv, liksom av en slump när man är ute och promenerar. Det vore nåt...
Petras baksida.
Något som däremot levde upp till våra förväntningar och lite till är Wadi Rum. Varje offroad-älskares våta dröm. Ett fantastiskt sand- och klipplandskap där man är fri att köra runt som om man vore på skärgårdsseglats. Med riktigt lågt däcktryck flyter man bokstavligen talat över sanden medans hakan faller allt längre och längre ner av det otroliga landskapet. Den enda människa vi såg var en beduinkvinna som plötsligt dök upp från ingenstans och promenerade förbi vårt läger för att sedan lika plötsligt igen vara uppslukad av öknen. Kanske hade vi bara druckit för lite vatten.
Efter en dags kryssande över sanddynerna i Wadi Rum gäller det att hitta bästa solnedgångslägret.
Nu sitter vi vid Röda havets strand och där på andra sidan ligger Egypten och Afrika. Temperaturen börjar nu mer likna det vi hade föreställt oss och vi kan njuta av campinglivet på riktigt. I morgon blir det färja till Nuweba och då börjar äventyret på allvar.
©2005 Google
