Kroatien måste vara betydligt attraktivare på sommaren. Från motorvägen ser man inget annat än fält och skog och allt går i en monokrom ton av grått och brunt. Eftersom vi inte kunde se några byar från motorvägen och upplevelsen på det hela taget var lite långtråkig beslöt vi oss för att köra av för att ta en titt på den kroatiska landsbygden. De få människorna vi mötte verkade vara minst sagt skeptiska till vår uppenbarelse. Det enda stället där vi trodde att vi kunde få en pizza eller något att äta (det stod så på skylten utanför) visade sig vara en mörk bar, tom på det mesta och heller ingen mat. Synd, eftersom vi verkligen var sugna på lite lokal kontakt och en känsla för det kroatiska levernet. Genom hela Kroatien kunde vi se många nybyggda hus. Men alla var halvfärdiga trots att de flesta redan var bebodda. Därav drog vi slutsatsen att det måste finnas nån skattefördel att bo i ett halvfärdigt hus och att Kroaterna därför väljer att aldrig avsluta sina byggen??
Tur att vi har autopilot.
Kroatiskt skattefusk.
Efter två kalla nätter i bilen beslöt vi oss för att ta in på hotel i Belgrad. När man kommer in i staden kan man fortfarande se spåren från kriget. Vi passerade ett par hus som hade fått sin beskärda del av bombardemanget. Innerstan är dominerad av stora gråa monumentala byggnader i socialistisk stil. Luften är fylld av en härlig koldoft som påminner mig om Berlin. Människorna vi mötte var väldigt trevliga men tydligen inte så vana vid turister. De västerländska influenserna är tydliga med alla välkända affärskedjorna vägg i vägg med de gamla, charmigare butikerna. Allt på gott och ont.
Krigsärr
Nästa dag gav vi oss av tidigt för att hinna till Sofia. Av en långtradarchaffis och en kroatisk fönsterputsare på en bensinstation fick vi information om att Bulgarien inte var 100 % säkert att färdas igenom och att vi skulle vara på vår vakt för banditer efter mörkrets inbrott. Eftersom vi inte var säkra på läget ville vi komma till Sofia så tidigt som möjligt. Dessutom visste vi inte hur vägen till bulgariska gränsen såg ut. Mot slutet körde vi genom ett häftigt snöfall mot Bulgarien. Det är motorväg till Nis men därefter är det bara vanlig landsväg. Vi blev tvugna att ta en 25 kilometers omväg runt ett vägbygge genom landsbygden som tog oss genom bergen på smala vägar med tung trafik och bitvis väldigt brant. Hela tiden genom oplogad snömodd.
Gränsövergången var överstökad på 40 min. Vi var tvugna att betala en avgift på 5 Euros för desinfektion av bilen. Någon desinfektion blev dock aldrig av?!
Efter gränsen var det drygt 6 mil kvar till Sofia och det var redan mörkt. Vägen gick genom skog och berg i en konvoj med ett fåtal bilar genom djup snö (som tur är snö inte något stort hinder för Sally). Tack vare våra banditgriller i huvudet var resan ganska ansträngande eftersom vi inte visste vad som kunde vänta oss på vägen mot Sofia. Vi var trötta av att köra och ville bara komma in till säkerheten i staden så fort som möjligt. Den bulgariska bilen framför verkade som tur var anpassa sig efter vår hastighet för att guida oss in till Sofia.
Nu sitter vi
på ett vandrarhem i den djupa bulgariska vintern och det snöar fortfarande därute. Vi har också nåtts av nyheterna om situationen i Syrien så vi beslöt oss för att stanna en extra dag för att kolla upp läget. Härifrån har vi också fortfarande möjligtheten att lägga om rutten i värsta fall.
Efter 15 minuters kommunikation lyckades vi förstå att nattparkering kostar 6 leva och därmed var alla nöjda.
©2005 Google
