Nästa pusselbit som föll på plats och tog det här äventyret till en ny nivå var sammanträffandet med Niklas Johansson, industridesigner och numera god vän. Han hade precis kommit tillbaks från ett projekt i Nairobi, Kenya där han hade gjort förstudier för hur man skulle kunna jobba med design under extremt fattiga förhållanden. Han hade spenderat tre veckor i Kibera, den största slummen i Nairobi, och arbetat tillsammans med en lokal hjälporganisation för att tillsammans försöka hitta okonventionella lösningar på traditionella problem. Resultatet var väldigt positivt och slutsatsen var, ja, design kan verkligen förbättra levnadsvillkoren för människorna i Kibera och nej, tre veckor är inte tillräckligt lång tid för ett sådant projekt.

En av fördomarna man alltid måste tackla som designer är den allmänna uppfattningen att design bara handlar om estetik och ytliga dekorationer. Få vet att design egentligen är en problemlösningsprocess som försöker involvera alla aspekterna av ett problem, inklusive estetik, för att komma fram till den mest optimala lösningen.

Frank och jag, som båda är på slutspurten på en lång designutbildning och båda väldigt motiverade att komma ut i "det verkliga livet" fann detta projektet högintressant och såg det som en stor möjlighet att, inte bara uppfylla ett högre syfte med vår resa utan också ett sätt att öka människors medvetenhet om design.

Niklas tog kontakt med Salim Mohamed som är projektledare för Carolina for Kibera (CfK), hjälporganisationen som var värd för Niklas vistelse i Kenya. Ett möte arrangerades i Göteborg med Salim och Niklas för att diskutera de framtida möjligheterna för ett designprojekt i Kibera. Salim, som hade goda erfarenheter från Niklas tidigare arbete, var väldigt positiv till att fortsätta att använda design som ett utvecklingsverktyg för Kibera. Mötet avslutades under väldigt positiv anda och jag tror att vi alla gick därifrån med känslan av att vara nånting väldigt bra på spåren.