Eftersom kostnaderna för att registrera och försäkra vår nya kelgris i Tyskland var alldeles för höga beslöt vi oss för att importera bilen i Sverige istället. Tro det eller ej men det är betydligt billigare och enklare där.

Jag mötte upp Staffan i Düsseldorf (jag bor för närvarande i München). Tills dess hade jag bara sett bilen på bild så när han plockade upp mig på centralstationen var det som julafton, påskafton och min födelsedag på samma gång. Helt fantastiskt! Vilken skönhet! Komplett med utrustning och ökendamm från sin senaste resa. Det var, sanna mina ord, ett fantastiskt fordon!

Nästa morgon satte vi kurs mot Hamburg. Vi hade bokat tid hos Offroad Manufaktur GMBH eftersom det var dags att byta kamrem. På vägen upp spann vår Landy som en välmående katt...

Dagen för vår service började inte som vanligt. Killen på Offroad Manufaktur hade rätt när han sa att det var vågat av oss att planera ett service stop på vår resa till Sverige. Som tur var gick allting vägen med bytet av kamrem. Det verkliga problemet hade börjat redan på morgonen när vi skulle starta bilen. Staffan hade tidigare berättat att det fanns dubbla batterier i bilen. Med den informationen i bakhuvudet spenderade vi lite kvalitetstid i bilen kvällen före. Lyssnade på musik och inventerade alla prylar och grejjor. Avnjöt vårt fynd i största allmänhet.

Det är en klassiker får man väl säga, för även om Staffan var säker på att det fanns två batterier i bilen kunde vi bara hitta ett nästa morgon - och naturligtvis var detta batteri totaldött.

Det var cirka tjugo minuter kvar till vår bokade tid och vår plan var att lämna Hamburg efter lunch. Jag hade en hel del erfarenhet från min 30 år gamla Mercedes när det gällde att fråga folk om starthjälp men klockan halv nio, måndag morgon när alla är på väg till jobbet är det lite annorlunda. Till slut lyckades vi övertyga en liten försynt dam att hjälpa oss. Hon varvade upp motorn så mycket hon vågade men vår Landy förblev död. Vi tackade så mycket för hjälpen och beslöt oss för att ringa Offroad Manufaktur och be om assistans. Vi hade kanske väntat tio minuter när vår starthjälps-dam plötsligt dök upp. Helt hysteriskt försökte hon förklara för oss att hennes bil nu också var totalt död. Hon hade parkerat runt hörnet men var tvungen att starta den igen för att få upp de elektriska sidorutorna.

Man måste nog erkänna att vi borde kunna ha listat ut att det inte var någon lysande idé att använda en liten Fiat Seicento för att försöka starta en 2,5 tons Land Rover med dubbelt så stort batteri... men är man desperat så är man...

Ok, första prioritet var att försöka göra damen glad igen. Vi erbjöd oss att ladda hennes batteri på vår verkstad medan vår bil fick sin service och hoppades att det skulle vara nog tid för att batteriet skulle kunna återhämta sig lite (en väldigt optimistisk plan). Under tiden bunkrade vi upp inför vår resa och köpte en flaska Prosecco till damen som plåster på såren.

Allt gick som smort med vår bil och vi mötte upp damen senare vid hennes bil. Staffan hämtade Proseccon och jag monterade in batteriet. Men förgäves! Det fanns inte tillräckligt med kräm för att starta den lilla Fiaten. Det enda vi kunde göra nu var att köpa ett nytt batteri till den stackars damen. Vi hade minst sagt dåligt samvete för allt vi ställt till med. Antagligen kommer hon aldrig mer att ge starthjälp igen vilket är synd eftersom hon var en väldigt vänlig själ. Staffan kom med flaskan och vi hade precis fått starhjälp av en tredje bil för att kunna köra hennes till en verkstad när vi plötsligt hör en ljudlig smäll och ser Proseccon rinna längs med trottoaren. Turen var verkligen inte på vår sida den här dagen. Jag stod med ryggen mot damen så jag kunde inte själv se hennes chockade ansikte över mina välformulerade kraftuttryck...

Till slut kom vi iväg till en Fiat verkstad, köpte ett nytt batteri, monterade i det och vinkade hejdå till den lilla damen som hade haft en väldigt stressig dag. Från och med nu gick allt bättre ( jag menar, det kunde ju knappast gå sämre).

Att köra en Land Rover är lite av en upplevelse. Resan till Sverige var första gången för mig i ett sådant trevligt fordon. Utan tvekan, man måste vänja sig vid att den är högljudd, långsam och spartansk men dock inte helt obekväm. Jag måste säga att det är ganska avslappnande att resa med den bilen (det kommer troligtvis bli lite annorlunda på afrikanska vägar). Det bästa är att man inte märker av trafikstockningar och långa köer. Man fortsätter bara med samma lugna tempo som tidigare, enbart med den skillnaden att alla andra bilar kör plötsligt lika långsamt som du.

Nästa dag anlände vi i Göteborg där vi spenderade ett par avslappnande dagar hos Staffans syster. Följande helg körde vi upp till deras sommarstuga i hjärtat av Dalsland. Där mötte vi Jerker (Staffans svåger och industridesigner) och Niklas Johansson (industridesigner som varit i Kibera).

Under helgen hade vi också möjlighet att prata med Niklas om Kibera och vårt projekt. Både Jerker och Niklas uppmuntrade oss och var väldigt entusiastiska inför projektet vilket gav oss extra motivation. Han berättade att studenterna han hade haft i Kibera var väldigt motiverade och hade en del erfarenhet av enklare grafisk design och webdesign sen tidigare. Det viktigaste var att Niklas hade varit där och bevisat att det var möjligt att genomföra ett sånt här projekt.
Vi fick en ganska bra bild av vad som väntar oss därnere och vilka möjligheter som finns till hands(som vi förhoppningsvis kommer att kunna utnyttja!)

Den sista höjdpunkten på vår resa var Getmossen där Staffans föräldrar bor. Det var den perfekta omgivningen för vår Landy; landsbygd, skog, och inte mycket människor. Vi tog bilen ut i skogen för lite seriös offroad-körning vilket den klarade som en dans (det är ju trots allt en Land Rover) Vi gav den en grundlig tvätt och sedan en översyn av alla service punkter. Det var ett perfekt ställe att förvara bilen tills nästa år. Folk som bor här har gott om plats och Staffans far erbjöd oss ett område bredvid deras hus där vi kunde bygga en slags hangar för bilen.

Vi röjde en yta av cirka tolv gånger tjugo meter sly. Det kändes nästan som om vi stod mitt i den afrikanska djungeln. Vi högg ner tio björkslanor och böjde dem till bågar som sedan utgorde grundkonstruktionen för vår hangar som definitivt kommer att klar av vinterns påfrestningar. Det var två dagars fantastiskt arbete och vi hade klarat av det första "bushtestet". Afrika, här kommer vi!